OM OSS

Välkommen till Lyckliga Gården!

Här är historien om oss som nu kommit till ett nytt kapitel

Den är en ny tid vi lever i. Denna pandemi har verkligen förändrat världen negativt men det negativa har också tvingat oss till att tänka positivt, bli kreativa, skapa nytt och samtidigt se det gamla vi har och hur vi kan använda det på nytt.

Vi måste liksom bara acceptera situationen hur jäkla lite vi vill det. Det är det enda vi kan göra för att stå ut och klara detta tillsammans och se nya vägar ut, eller vägar runt kanske?

Vi som driver Lyckliga Gården är Elin och Jonas och våra två barn Margot och Ingeborg.

2015 lämnade vi livet i Stockholm för att testa livet på en gammal gård i Eksta på södra Gotland.

I Stockholm bodde vi i en lägenhet i Midsommarkransen. Jonas jobbade på en musikförskola då musik, skapande och intresset för den oförstörda människan intresserar honom mer än den felkonstruerade vuxenvärlden.

Elin drev en liten vintage- och retro-butik med namnet Lyckliga Gatan i midsommarkransen då intresset för design, antikviteter, inredning, färg och form kom från en uppväxt i antik- och auktionsbranschen.

I Stockholm hade vi en solig balkong där vi började peta ner spenatfrön i blomlådorna och när våra små tomatplantor plötsligt gav oss vår första lilla tomat väcktes något i oss. När vi efter en kämpig tid äntligen fick vår dotter Margot och alla fimpströsslade gator vandrats fram och tillbaka, trötta lekparker gungats sönder och lite för många nattliga motorvägspromenader vaggat henne till sömns fick vi nog.

Vi ville något annat.

När vi kom till den här platsen kändes det som att allt var möjligt, här kan vi göra allt vi älskar! En enorm lada där vi kunde ösa in gamla möbler och skatter som vi kunde greja med, en stor trädgård och jättestor yta som kunde odlas, röjas, få liv, flera gamla vackra byggnader som vi kunde ta hand om, varsamt renovera och använda till alla verksamheter vi drömde om. Butik, djur, café, konst, hantverk, allt ville vi skapa!

Vi kastade oss in i allt över allt, fler och fler hittade hit och det vi skapade visade sig inte bara uppskattas av oss själva och vi överöstes av beröm, och fler och fler ville köpa vackra gotländska möbler, vintagekläder och mysiga gamla prylar. Sån drömtillvaro!

Så kom Ingeborg och familjen blev komplett. Drömmen om en fin familj i ett liv på landet med höns, hund, katter, odling, byggnadsvård och friheten till att skapa med det och den en älskar hade gått i uppfyllelse.

Vad vi kanske inte var beredda på var att allt ska underhållas och flyta. Familjelivet i kombination med arbete som består i en ständig jakt och hård kamp om de rätta grejerna att sälja (vilket fler och fler på denna ö också ägnar sig åt), att tänka: köpa sälja köpa sälja och samtidigt stå för sina värderingar och att upprätthålla den vision och känsla som ska genomsyra vår gård och verksamhet blev tuffare och tuffare. Men vi har alltid försökt fokusera på kärnan och syftet och det har gjort att det funkat.

Men så kom Corona.

Vad skulle hända nu? Ska vi vara oroliga? Eftersom vi alltid litat på magkänslan och vår vision så kände vi oss rätt trygga. Det kommer nog bli bra ändå. Folk kommer komma ändå och så många behövs ju inte för att det ska gå runt (för det gör det ju ändå inte i alla fall, hehe).

Sen vet vi ju alla hur det gick.

Sommaren kom och så gjorde också turismen men nu i större mängd än någonsin. Fantastiskt! Allt funkade så bra, alla var så glada, höll avstånd och skötte sig precis så som en ska. Det fikades, shoppades, gullades med kattungar, njöts för fullt här på gården, vareviga dag. Vi fick så mycket positiv respons och hejarop! Vi jobbade som illbattingar dag och natt med butik, café och allt som krävs för att besökarna skulle trivas. Samtidigt som vi skulle se till så våra barn fick ett sommarlov som alla andra barn och att våra djur skulle må bra, våra odlingar som nu blivit större vuxit och till sig ordentligt skulle skötas. Mitt i det försökte vi även ta hand om oss själva och låta oss få lediga dagar där vi inte skulle tänka på företaget och träffa vänner som också var på kort sommarbesök. Svårt.

Men det var bara att åka med. Inte gnälla, inte klaga. Känna tacksamhet över att kunna göra detta och njuta av att vi är så jäkla grymma som lyckats så bra. Pengarna måste ju in så fokusera på pengarna! Försöka fylla på butiken med unika antikviteter och prylar mitt i högsäsong är inget en gör på en ledig måndag så det var bara att ringa fabriken och beställa nyproducerat och så något fanns att sälja.

Pang bom så var sommaren över och brunnen sinade (i dubbel bemärkelse!), skolorna började, röken lade sig och kvar stod vi med lite, lite mer pengar på kontot men energikontot var tömt, lusten till att köra skutan vidare var slut. Butiken var smutsig och de grejer som inte är det senaste i vintageinredningstrenderna stod och skämdes, blommorna var vissna och allt det där som vi inte hunnit blev nu extra synligt och pockade på sin uppmärksamhet.

Alla andra kom hem från sina sommarsemestrar med härliga minnen av kattungar, inspiration till sitt hem och egna drömmar om att kanske, kanske också någon gång flytta ut på landet och leva det där perfekta idylliska instagramvänliga lantlivet med träskor, ylletröjor och höns att gosa med.

Vi stod kvar och tvingade oss tänka på hur otroligt roligt vi haft och hur mycket sämre det kunde blivit och att vi har det så mycket bättre än många andra, inte minst i denna pandemi. Men hur mycket vi än försökte så växte känslan av misslyckande! Som att vi skapat en idyllisk kuliss som nu raserade och avslöjade hur fake allt var. Bara att förhålla sig till namnet LYCKLIGA gården var tufft. Vi hade misslyckats att vara precis det som vi i grund och botten alltid trott på och drivit oss, äkthet och ärlighet.

Självförtroendet var i botten och tron på oss själva var nästan borta.

Hösten fortgick och vi kämpade på med familjelivet, få in dom jävla pengarna (hatar pengar), försöka få tillbaka orken och sakta väcka lusten och inspirationen till liv igen.

Tankarna snurrade och vi försökte hitta ett nytt sätt att tänka och planera framtiden och tiden till nästa sommar. Vad vill vi egentligen? Vad måste vi egentligen? Vi måste ju! Vi måste ju fortsätta, penagrna ska ju in, räkningarna ska betalas, livet ska levas, drömmarna måste ju uppfyllas för att det ska vara någon mening. Vad fan är meningen egentligen?

Så kom andra vågen av Corona. Jaha, vad gör vi nu?Orken började ju så smått komma tillbaka. Nu kan vi ju inte ordna en julmarknad och kommer vi kunna sälja tillräckligt mycket?
Det enda vi kan göra är att stanna här hemma. Gå ut, kratta löv, bränna sly, vinterstänga gården och förbereda odlingar inför nästa vår. Ut och pyssla. Pyssla om oss själva. Ska vi inte ta och flytta ut hönsen till växthuset nu när det är rensat, nu när fågelinfluensan ändå hindrar dom från att gå fritt, så får dom det lite ljusare och lite att sprätta i? Ska vi inte bara ta och riva det där gamla staketet också? Ja, det gör vi! Ska vi inte bara ta och anlägga lite hallonbuskar här istället? Ja, bra ide! Vi måste ju skörda all potatis! Men, alltså, här skulle vi ju kunna odla blommor! Tänk vad fint det hade varit! Men då måste vi ju i så fall röja här, elda där, rensa, flytta hit och fixa dit. Plötsligt var den bara där. Lusten, orken, inspirationen. Drömmarna tog fart igen och nu stod det klart. Det är ju det HÄR vi vill. Det var ju det här vi kom hit för. Det är ju det här alla som kommer hit blir så inspirerade av och som vi älskar att få berätta.

Så nu har vi hittat vårt fokus igen. Vi har fått nya idéer och en del av de gamla idéerna är inte kompatibla med de nya och då blir det en helt ny bild liksom, en bild som vi faktiskt kan se oss själva i. Vi hade egentligen skapat en annan bild från början men nu när vi putsat glasögonen så ser vi ju att vi inte passade i den bilden, trots att den var himla fin och toppen och superhärlig!

Vårt, eller framför allt Elins, intresse för att genuint ägna sig åt gamla möbler, skapa en verksamhet med antik inredning, färg, form, konst och hantverk är något som är förenat med hållbarhet. Hållbarhet är förenat med tålamod och tid. Intresset för gamla möbler och inredning har blivit så stort hos så många och det är fantastiskt. Och att fler vill köpa gammalt istället för nytt är ju underbart! Men när trender och människans ännu så otyglade lust till konsumtion är så stark och går så fruktansvärt snabbt så blir det inte hållbart eller lustfyllt för oss att försörja oss på att tillgodose det behovet. Då blir det mer en stressig jakt och kamp om att hitta de där rätta grejerna som alla vill köpa. Så den där spännande skattjakten och respekten till något underbart charmigt som någon långsamt och kärleksfullt skapat och använt för länge sedan betyder liksom inget längre. Det får en lägga åt sidan och bara fokusera på att fylla på hyllorna, sälja, fylla på, sälja, fylla på, sälja.

En viktig sak att tänka på också inse är att en stor del av detta kommer ur Elins bakgrund, intresse och passion. Men vi är ju två stycken som ska trivas i den här drömmen och känna en gemensam lust och även en gemensamhet i det som är jobbigt och tråkigt. Sedan vi flyttade hit har Elin haft ansvaret över butik och verksamhet och Jonas har arbetat vidare på förskola. Det har skapat ett glapp mellan oss och hur mycket han försöker vara delaktig blir det aldrig helt och hållet en verksamhet vi tillsammans fullt ut kan stå för och känna oss bekväma i.

Det har skapat en ensamhet hos oss båda och det som vi ville skulle vara ett jämställt liv blev uppdelat i att Elin fått dra hela lasset med företag och dess ekonomiska (skitobehagliga) del, planering och drömmar samtidigt som Jonas fått ta på sig att hålla hela biten med familjelivet, hushåll, barnens skola, privatekonomi och lönearbete flytande. Det i sin tur gör att vi blivit ensamma med tuffa bitarna i vardera ansvarsområde vilket skapat mycket ångest hos oss båda. Samtidigt som vi på varsitt håll gått miste om de positiva delarna som den andre av oss fått uppleva och det har då blivit en sorg att vi inte fått dela den känslan.

Så om vi ska kunna känna en äkthet och stolthet i vårat företag men namnet Lyckliga Gården så måste vi helt enkelt ställa om och fokusera på att faktiskt känna lycka i det vi gör.

Så nu när läget är som det är och alla står inför det faktum att vi har en pandemi och är mitt uppe i en klimatkris måste stanna upp och tänka till. Nu backar vi tillbaka till att fokusera på det vi från början hade som vår plan. Vi ville ju hoppa ur ekorrhjulet i Stockholm men vi skapade bara ett nytt ekorrhjul där ingen av oss kan hålla samma takt. Så nu vill vi fokusera på vår gård, på vår jord, våra djur och vår hälsa så vi kan driva denna verksamhet på ett genuint och passionerat sätt. Så Elin utan press kan stärka sin passion och intresse för färg, form, historia, möbler och inredning och på ett lugnare och mer lustfyllt sätt arbeta med det i vår verksamhet. Jonas kan få känna en större gemenskap i skapandet och drömmarna och bli mer delaktig och få bekanta sig mer med jorden och kretsloppet här på gården.

Då blir vi förhoppningsvis mer trygga i oss själva och bättre föräldrar till våra barn som också ska må bra i detta stora projekt.

Eftersom ni är så många som följer och besöker oss måste ni uppenbarligen älska oss, höhöhö, och nu när ni ska hålla er på avstånd så tänkte i att vi börjar med att dela med oss mer av vår resa. Så nu dammar vi av våra introverta personligheter och ger oss ut i blogg- och sociala medier världen och kablar ut hela vårt liv i minsta detalj och satsar på en rejält smaskig reality show! Nä, skoja ba! Men vi har ju rätt många följare på instagram och facebook och om vi ska fokusera på likes och statistik och sånt så generar faktiskt en bild på våra höns, katter och personliga bilder med personliga texter mer likes och interaktion än bilder på butiksgrejer. Intresset för sociala medier har varit rätt svalt dock så vi har inte varit så aktiva. Men nu känner vi en större lust att väcka den biten till liv och ge den en större variation än öppettider och nyinkomna varor. Sen får vi se hur allt blir.

Vi vill liksom inte att sommarsäsongen skall vara det enda att fokusera på och vi har insett att om vi ska kunna driva verksamheten på ett hållbart, effektivt och genuint under sommaren så måste vi göra det på ett annat sätt och kanske fokusera mer på kvalitet än kvantitet. Kanske dra ner på öppettiderna och kanske låta butiken inte vara så beroende av att hela tiden vara uppfylld med det senast inom vintagetrenderna. Så konstigt när det blivit så egentligen. Hela grejen med att inreda med antikviteter och vintage är ju att inte följa trender och just uppskatta det som inte är perfekt eller exakt i stil med hur det SKA se ut enligt tidningar och influensers stil.

Det här med att det ska var så tillrättalagt och arrangerat operfekt liksom…att det liksom ska vara så unikt att det nästan blir tvärt om…Vi måste liksom pausa den pressen.

Så vi tänker nu att vi vill leka någon slags operfekt wannabe-lantbrukar-livet-på-landet-influensers utan filter och klyschiga hönsgosbilder i ylletröja (haha ok, någon ylletröja kan nog slinka med pga bästa plagget). Så får vi se om det kan kännas kul för både oss och er!

Livet är för kort för att inte våga göra bort sig lite så vi kör!

Elin och Jonas